Annons

Fridas personliga

Dagdrömmen

Foto: kollage av bilder från Uppvik.nu 

Jag fångar den med pekfingret i vardagens små mellanrum. Plitar ner stödord och stolpar i mobilens anteckningsfunktion. En dagdröm spunnen av lösa målbilder, sammanvävda till en tankemässig snuttefilt. En plats att blunda och resa till – i fantasin. Jag kan se flyttfågelstrecken mot den höga vårhimlen. Känna doften av mylla och solvarm tallskog när vi cyklar på den slingriga vägen ner mot Sandhammaren. Jag hör bränningarna på avstånd. Havet som rullar in. Den fina timglassanden som gnisslar under fötterna. Jag ser de vitkalkade husen. Gruset som frasar när jag sneddar över innergården. En brasa knäpper i kaminen. Kvällsljuset glöder och dansar över takbjälkar och brädgolv, tummade kokböcker och inbodda rum. Där finns ett stort köksbord, sovplatser till alla och gott om utrymme för nya minnen. Tiden står stilla medan vinden går i vågor genom fälten utanför. Axen böljar och bugar sig. Mjukt. Och rogivande. Långt från intrampade legobitar i hålfoten, vanliga vardagsbestyr och min stapel av flyttkartonger med arvegods som ska packas upp och hitta nya sammanhang. Inte idag, kanske inte imorgon, men absolut någon gång i framtiden. Blir mitt fantasihus i Skåne familjens nästa knutpunkt?

Min minnesfontän

Förra veckan var en emotionell slagsida för min del. Jag jobbade från min barndomsstad Umeå för att kunna hjälpa pappa tömma mina föräldrars hus på kvällar och helger inför nyckelöverlämningen till de nya ägarna. Det var inte första vändan. Tre våningar, vind, källare och ett stort garage har tagit sin tid. Varje beslut sitter långt inne. Men nu var det dags att sätta punkt. Jag varvade boksigneringar och möten med gråt ner i flyttkartonger. I söndags stängde jag dörren och sa hejdå till huset för sista gången, sedan körde pappa ner mig och ett släp fyllt med mitt arvegods från mamma till Västkusten. På det låg även två runda stenar från en plats där mamma växte upp. En stenhuggare har borrat hål i mitten på dem och ett kopparrör håller stapeln på plats.
Ett auditivt och visuellt minne som känns fint att få ha i vår trädgård. Lagom till att fontänen kom på plats och vattnet började porla mot stenarna kikade solen fram. Hej mamma och fin Valborg till er alla!
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se 

Parfymjasmin

Vi har en Parfymjasmin i köket som precis har slagit ut full i blom och den doftar helt ljuvligt! Ett litet gladpiller i växtformat. Johanna har lärt mig att pilla loss metallbågen som butikerna envisas med att staga upp den på, så att den får en lite rufsigare look. Tycker det är så fint när den rinner ut över hyllkanten såhär. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Jobbplaner och drömmar 2019

Foto: Jonas Häll
 

PLANER Härtid

Lämna mitt bokmanus till tryck (18 februari). Anställa en ny assistent. Bygga upp Trendensers team igen efter föräldraledigheten. Fylla 40 år (den 23 mars). Arrangera ett bjussigt boklanseringskalas för er läsare. Mobilanpassa bloggen (hurra!) och sjösätta några nya funktioner. Åka på föreläsningsturné. Tydliggöra mitt nya fokusområde.
 
MÅLSÄTTNINGAR Närtid
Att fortsätta jobba deltid. Att respektera mig själv. Prioritera sådant som jag tycker är viktigt, på riktigt. Och att inte låta andras stress bli till min (others lack of planning does not constitute my emergency). 
 
DRÖMMAR Därtid
Unna mig 4 veckors industrisemester – helt offline. Mental morot; Att köpa ett sommarställe.

Dagens lunch

Idag har jag varit i Varberg och ätit lunch med Krickelin och Johanna. Vi pratade jobb, uppdragsgivare, nya värderingar och framtidsfunderingar och hann med både Rårakor och raka rör inne på Verket. Det är f.ö ett väldigt bra besöksmål på västkusten. Missade du min reklamfilm som jag spelade in där kan du hitta den HÄR
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Mitt nyårslöfte.

Mitt nyårslöfte för 2019 ryms i ett ord. Förnöjsamhet. Det är något jag verkligen vill lägga mer fokus på både privat och professionellt under kommande år. Alltså att känna själv och att skapa bättre förutsättningar för (hemma) hos andra. Därför ska förnöjsamhet bli ledordet i allt nytt jag tar mig för 2019. Jag vill skapa mer contentment istället för content. 

Hur går det med boken?

Det är många som har hört av sig och undrat när min inredningsbok kommer ut. Den skulle ju ha släppts i slutet av september. Så blev det inte riktigt. För vet ni vad? Det här med att skriva har varit så otroligt mycket svårare än jag trodde. Helt galet faktiskt. Allt tar ju sådan tid. Och det blir så många ord. Textmassan liksom växer och växer och till slut känns det som den kväver allt syre i rummet bara man öppnar dokumentet. Jag är ju inte alls van med det eftersom jag mest skriver korta blogginlägg annars. Dessutom är jag ute på lite djupt vatten, ämnesmässigt. Jag har nog aldrig tvivlat på mitt förstånd så många gånger som under den här bokprocessen. Är jag något på spåren eller är jag galen? Ni kommer fatta när den är klar. Den är inte direkt som alla andra. 

Hursomhelst. Jag hade faktiskt tagit mig förbi allt det där och skrivit klart i slutet av maj. Hade 300 000 tecken bankade i Word och formgivningsprocessen var i full gång när livet plötsligt slog ner som en komet, mitt i den prydliga produktionsplanen med datum och deadlines. Först gick mamma bort, sen fick pappa problem med gallan och strax därpå upptäckte jag själv en konstig knöl i bröstet. Någon gång i framtiden kanske jag orkar berätta hela historien, men tills dess kan vi bara konstatera att allt har ordnat sig. Jag är frisk och pigg nu och pappa väntar på operationstid. Men, ni fattar ju. Jag valde inte direkt rätt år att genomföra ett bokprojekt på. Så kan man väl sammanfatta det. 

 
Nu är jag tillbaka vid tangentbordet igen, har en ny tidsplan att förhålla mig till och en ny våg av tvivel att bearbeta. Den kom som ett brev på posten när jag tog vid där vi slutade. Så jag har redigerat lite, strukit en del och lagt till desto mer och håller som bäst på att faktagranska. Det är inte alls lattjjolajban. I mina svagaste stunder vill jag bara kasta ut datorn genom fönstret och strunta i allt. Men nu är jag för nära för att ge upp. Häromdagen gick min femåriga son förbi medan jag satt och skrev. Han stannade upp och tittade bekymrat på mig innan han frågade med sin allra vänaste lilla röst. ”Men mamma…huj gååj det fööj dig med bokjäveln?”. Tackar som frågar. Det går framåt. Men trögt. Jag återkommer så snart förlaget satt det nya utgivningsdatumet. 
Illustrationer: Pinterest Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

3 x Hobbyprojekt i höst

Jag har inga renoverings- eller hemmaprojekt på gång i vårt hus. Varken nu eller inom överskådlig framtid. Däremot har jag tre saker jag lovat mig själv att prova på i höst. På hobbynivå. Jag vill så gärna ha några kreativa och kravlösa projekt att längta till, så att jag inte fastnar framför TV’n eller mobilen när barnen har somnat. Inget inredningsrelaterat, men resultatet kan ju bli det. Så kanske inspirerande ändå. 
♡✨@pinkcarlaelise✨♡
Akvarellmålning / Gouache
När jag var yngre målade och tecknade vi ofta hemma. Nuförtiden blir det mest färgläggningsböcker med barnen efter förskolan, men det är inte riktigt samma sak som när man lyssnar på musik och flyter i väg i sina egna tankar. Jag har redan allt som behövs, så i höst tänkte jag ta hjälp av Youtube för att testa Gouache. 
 
Lära mig forma lera
En något mer utopisk dröm är att lära mig dreja en egen skål och kanske, kanske få kläm på lera så pass att jag kan skapa en egen skulptur. Det kräver nog ett kurstillfälle men behöver inte bli något stordåd, en liten klump kan också ha sin charm, men det vore så kul att ha en figur som man skapat med sina egna händer här hemma. 
 
Sy ett lapptäcke
Sist men inte minst. Det jag är mest taggad på av allt. Att damma av min symaskin. Jag fick en avancerad historia av mina föräldrar i julklapp för många år sedan. Mamma var helt fenomenal på att sy och hade nog hopp om att jag skulle ärva hennes talang. Men tålamod har aldrig varit min starka sida. Eller det var i alla fall inte det, då. Nu tror jag däremot att jag skulle tycka det var ganska avkopplande. Så jag ska plocka fram den från förrådet tänkte jag. Målet? Att sy ett litet lapptäcke. Själv! 
 
Har du några hobbyprojekt i höst?

Ting som hjemmet mitt ville vært mindre trivelig uten?

Jag bad nyligen om er hjälp att lista önskerubriker på blogginlägg. Tusen tack för alla roliga förslag! Jag börjar med norska Mariannes fråga som något förkortad löd ”Nevn en ting som ikke finnes i noen produsentkatalog som hjemmet ditt ville vært mindre trivelig uten? Det finns många saker, men jag tänkte spontant på den här. Vår träpersienn på övervåningen. Hopplöst omodern (sådana syns aldrig i stylingar eller inredningsreportage längre) men väldigt ombonande. Speciellt i nyproduktion med golvfönster.
 
Men det är inte enda anledningen till att jag vurmar för dessa trälameller. Sommaren efter gymnasiet jobbade jag på Oz Interiör i Umeå (någon som minns den butiken?). Jag bodde fortfarande hos mamma och pappa och hade varken pengar eller plats för att köpa inredning. Ändå ägnade jag en hel del tankeverksamhet åt att fantasimöblera och dagdrömma om framtida boenden medan jag dammtorkade möbelutställningen och packade upp designklassiker. Och ja… Ni kan ju säkert gissa vad som hängde i de fönsterna? Därför betyder dessa träpersienner mer än bara sol- och insynsskydd för mig. De är en liten pusselbit i min egen inredningshistoria. 

Kompisar i krukor

Köpeblommor i all ära, men visst är det något speciellt med växter man själv drivit upp på skott man fått? I vårt kök har jag flera ”kompisar i krukor”. Bl a Krickelin, Lisa Burenius, Anna och Emma. Jag förvaltar också ett grönt arvegods från en bloggläsares föräldrahem, knipsad från en planta som gavs i bröllopsgåva till hennes farmor och farfar. Och Palettbladet har jag fått via en kompis granne, som visade sig vara just den politiker jag personkryssade i årets Landstingsval. Sannolikheten för det? Heltramsigt kanske. Men det är små detaljer som bidrar till hemtrevlighet för mig. 
Foto: Alicej.se