Annons

Up & coming: Viki Weiland

Hur kan man få in mer sinnlighet i ett fyrkantigt nyproducerat hem? Genom objekt som är taktila och sensuella i sin struktur och form. Man behöver inte ens ta på dem för att förnimma mjukheten mot fingertopparna. Konturerna och känslan i dem talar sitt eget språk. Danska keramikern Viki Weilands objekt tycker jag är bra exempel på just det. Finns bl a att köpa i min favoritbutik: Klay Copenhagen. Följ henne via instagram @vikiweilandceramics






Foto: Klay Copenhagen.

Kategorier:

Kommentarer

  • Cecilia skriver:

    Har en fråga som inte alls hör till detta inlägg men skulle bli så glad för svar. Vi är så intresserade av den bänkskivan ni har i kompositmaterial ”silestone”.
    Hur ser du/ni på att den tydligen inte är värmebeständig? Har ni ställt ifrån er något hett på den och hur har det i så fall funkat? Hade ni valt samma skiva idag eller hade ni valt annorlunda med den erfarenhet ni har nu? Med vänlig hälsning, Cecilia

    • Frida skriver:

      Hej Cecilia. Vi har en del bänkskiva i Silestone och en del i rostfritt och har inte upplevt några problem. Induktionshällen är ju rätt stor och det är enkelt att stänga av värmen direkt/med omedelbar effekt så jag upplever inte behovet av avställningsyta lika stort som innan när vi hade äldre spisplattor.

      Vi har inte haft någon flis som gått i bänkskivan, däremot har min köksö på Spinneriet fått sig en törn (carerra marmor) och det är inget som kunnat åtgärdas enkelt heller så gissar att det är ett generellt problem om man råkar slå av en del av en stenskiva. Om man är rädd för det kanske massivt trä är bättre (det kan man ju slipa/fila till själv i värsta fall).

    • Anna skriver:

      När vi för ca 6 år sedan renoverade köket satte vi in en Silestoneskiva. Vi valde Silestone för att få en tåligare skiva utan ev dolda sprickor. För något år sedan råkade vi slå till skivans kant med en tallrik. Tallriken höll men det gick två 1-cm flisor ur skivan. Bitarna gick att limma tillbaka men för att få bort de vassa kanterna fick vi slipa lite på skivan där den lagats. Eftersom skivan innehåller bindemedel måste den tydligen vattenslipas för att få samma lite blankare yta som resten av skivan. Annars blir det för varmt. Att vattenslipa sten i ett befintligt kök är ingen bra idé. Alternativet hade varit att montera loss skivan och ta den till en firma för att få fläcken slipad där. Då skivan är stor så lät vi den sitta kvar och slipade den försiktigt på plats (ej vattenslipning). Så nu har vi en matt, lagad fläck i kanten på skivan. Lite trist. Vi gjorde inget av lagningen själva utan tog hjälp av firman som levererat skivan. Jag tror ev att en stenskiva hade varit enklare att laga på ett snyggare sätt.

  • Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.